Sedan Energikommissionen levererade sin slutrapport för två år sedan, har leveranssäkerheten i elsystemet försämrats till den lägsta på 50 år på grund av förtida avveckling av kärnkraft. I Oskarshamnsverket har aggregat 1 och 2 redan stoppats. Senast 2020 skall även två aggregat i Ringhals ha stoppats. Alla aggregaten skulle kunna drivas vidare efter komplettering av kylutrustningen enligt skärpt säkerhetskrav.

Stoppet av kärnkraft var känd av Energikommissionen men den föreslog bara utbyggnad av väderberoende produktion och mer biobränslen i kraftvärmeverk. Ingen annan ny produktion föreslås heller när resterande kärnkraft avvecklas så småningom.

Alla borde begripa att kärnkraft inte kan ersättas med vindkraft utan kompletterande produktion när det inte blåser.

Orsaken till kommissionens slutsatser var att den främst lyssnade på representanter för vindkraftintresset och kärnkraftsmotstånd. Som sekreterare anställdes en person från vindkraftsindustrins branschorganisation, och vidare deltog Energimyndigheten intimt i arbetet.

Denna myndighet skapades i samband med Barsebäcks nedläggning och i dess instruktion står att den skall verka för utbyggnad av förnybar produktion och stödet till vindkraften har varit stort.

Efter avregleringen av elmarknaden finns ingen myndighet med ansvar för den långsiktiga tillgången av el, utan detta ligger på politikerna. För driftsäkerheten svarar affärsverket Svenska kraftnät. Till regeringen sänds årligen en rapport om kraftbalansen. I senaste rapporten redovisas för denna vinter en effektbrist på 400 till 2 000 MW, beroende på hur kall vintern blir. Stoppet av aggregaten i Ringhals ökar bristerna med 2 000 MW. I värsta fall kan bristerna öka ännu mer.

När det gäller kärnkraften, räknas vanligen med 90-procentig tillgänglighet vintertid. För vindkraften räknas med 9 procent tillgänglighet, eller 675 MW. Vindkraftens minimivärde är under 100 MW och nivån 200-300 MW brukar förekomma varje månad. Nivån är bara cirka 1 procent av den totala elförbrukningen och ligger inom osäkerhetsmarginalen. Den försiktige driftplaneraren kan därför lika gärna sätta en nolla för vindkraften i sin kalkyl.

Ledningarna till grannländer kan ofta användas för import som förbättrar situationen men inga garantier finns för tillgängligheten. Vid brist här kan detsamma gälla särskilt för länder med mycket vindkraft. Minimiproduktionen för vindkraft är i både Danmark och Tyskland under 1 procent av installerad effekt.

Solceller kan inte ge något bidrag under effekttopparna på vintern då de inträffar vid mörker. Även energimässigt kan solen bara ge ett marginellt tillskott. Produktionen sker huvudsakligen sommartid då vi redan har exportöverskott långa tider med befintliga tillgångar.

Nuvarande utveckling ger förr eller senare elbrist, troligen en vinterdag med svaga vindar i Sydsverige och söderut. Då tvingas driftledningen att bryta elmatningen till ett antal orter för undvikande av större nätsammanbrott. Detta är oacceptabelt i ett modernt samhälle och måste förhindras. Senast vi hade elbrist var vintern 1969/70.

Därför kan inte något aggregat i Ringhals få stoppas utan alla måste drivas vidare. I utlandsägda Oskarshamnsverket bör minst ett aggregat återstartas genom statens försorg.

Med denna användning av kärnkraften skulle vi få en säker elförsörjning i ännu minst ett par decennier, till de lägsta och stabilaste priserna.

Skriver Sivert Göthlin, civilingenjör och tidigare ansvarig för driften av Vattenfalls elproduktion och det svenska stamnätet
Jag håller med och noterar

Under 2021 hade Sverige en nettoexport på 25.6 TWh. Att vi exporterar el gör den naturligtvis lite dyrare för oss.
Det fanns en tid då vi hade ytterligare 6 reaktorer. I sina slutfaser levererade våra 6 avvecklade reaktorer:

Barsebäck 1 1998: 4.32 TWh
Barsebäck 2 2004: 4.69 TWh
Oskarshamn 1 2016: 3.37 TWh
Oskarshamn 2 2012: 3.97 TWh
Ringhals 1 2019: 6.74 TWh
Ringhals 2 2018: 6.74 TWh

Summerar man dessa siffror får man 29.83 TWh, d v s våra avvecklade reaktorer påverkar dagens priser mer än vår elexport.
Oberoende av om vi exporterar el och oberoende av om de avvecklade reaktorerna skall ersättas med nya reaktorer eller andra typer av kraftverk så måste de ersättas av något. Särskilt med ambitioner att elektrifiera transprotsektorn och industrier som ståltillverkning. Att bygga nya kraftverk kostar stora pengar och det är de som konsumerar el som i slutändan kommer tvingas betala.